keṣv api vaiṣṇaveṣu anirdeśyān nirdeṣṭum anarhāt parameśvarād eva sukha-duḥkhādīni bhavanti iti niścayaḥ |
yad uktaṁ śrutibhiḥ—tvad-avagamī na vetti bhavad-uttha-śubhāśubhayor guṇa-viguṇānvayān iti |
sukhaṁ duḥkhaṁ bhavo’bhāvo bhayaṁ cābhayam eva ca | ahiṁsā samatā tuṣṭis tapo dānaṁ yaśo’yaśaḥ | bhavanti bhāvā bhūtānāṁ matta eva pṛthag-vidhāḥ ||
[gītā 10.4-5]
nanu tarhi kathaṁ nirdeṣṭum anarhatvaṁ ? satyam, kāla-karma-svabhāva-graha-bhūta-nṛpa-sarpa-rogādibhya eva loke kleśasya darśanāt teṣām eva nirdeśyatvāt |
vastutas tu teṣām asvātantryāc ca bhagavata eva sarvaṁ bhavatīti siddhāntāt bhagavataḥ sakāśāt duḥkhaṁ bhavatīty upāsakānāṁ vaktum anaucityāc ca |
nanv evam api tasya vaiṣamya-nairghṛṇye durvāre eva, ity ata āha—apratarkyād iti |
asmat-tarkāgocaratvāt tasya tad api na vaiṣamya-nairghṛṇye iti bhāvaḥ |
na hy asya karhicid rājan pumān veda vidhitsitam | yad vijijñāsayā yuktā muhyanti kavayo’pi hi ||
[bhā.pu. 1.9.16]
tad api bhaktābhāsasya mama dainya-vardhanena sva-viṣayaka-smaraṇa-vardhanārthaṁ vā bhaktottamasya tava kali-nigrahādi-kīrti-khyāpanārthaṁ veti hitāyaiva kleśa-dānam ūhyata iti |
nanv eṣāṁ matānāṁ madhye kasyopādeyatvaṁ ? tatrāha—atrānurūpaṁ samucitaṁ siddhāntaṁ tvam eva sva-manīṣayā vicāraya |
yatas tvaṁ rājarṣir bhavasi |
ity ukta-bhaṅgyā niścaya-śabdāt sarvānte kathanāc ca vaiṣṇava-matasya siddhāntatvam |
ataḥ keṣv apīty anena matasyāsya durlabhatvaṁ ca sūcitam |
tatra vimṛśety ayaṁ rājño vimarśaḥ |
na tāvat kleśānāṁ mithyātvaṁ prakaṭam anubhūyamānatvāt |
na cātmanas tat-kāraṇatvaṁ jīvātmanaḥ pāratantryāt |
na ca grahāṇāṁ teṣāṁ kāla-cakrādhīnatvāt |
kiṁ ca, sākṣād-dharmasyāsya kiṁ prārabdham aprārabdhaṁ vā pāpam asti pāpavattve dharmatvasyaivānupapatteḥ |
na ca svabhāvasya tasyaṇaikāntikatvāt |
tasmād bhagavata eva kāraṇatvaṁ susthiram |
tad-vidhitsitaṁ tu sarvair durjñeyam eveti bhīṣmoktir eva pramāṇam ||