anukta-lakṣaṇaḥ saparikaro madhura-rasaḥ |
etāvān prācīnair api rasika-kavibhir adarśitatvenājñātaḥ premavadbhir api mahānubhāva-bhaktair apy aprāpta-caraḥ kathaṁ tatra bhavadbhir varṇitaḥ āsvāditaś ca ? tatra sa-dainyam āha—atalatvād iti |
asau madhura-rasābdhir durvigāhatām āptaḥ |
kartṛ-padānuktyā rasāvagāhana-prasiddhaiḥ śrī-śukadevādibhiḥ prācīnaiḥ śrī-līlāśuka-jayadevādibhir arvācīnaiś ca sarvair evety arthaḥ |
atra durvigāha-padena sāmastyenāvagāhābhāva ucyate |
atra hetu-dvayam—atalatvād apāratvād iti |
jāti-pramāṇābhyām iti bhāvaḥ |
dāsyādi-rasābdhibhyo jātyādhikād atalatvaṁ pramāṇādhikyād apāratvam ity arthaḥ |
mayā tv avagāhana-gandhe’py asamarthena kevala-taṭasthena spṛṣṭaḥ taṭe sthitvā ekayaivāṅgulyā kaṇa-mātram uddhṛtya svarasanāyāṁ vinyasta ity arthaḥ ||
viṣṇudāsaḥ : evaṁ granthaṁ samāpya yadyapi kutrāpy adṛṣṭāśruta-carālaukika-camatkāra-śālitayā paramābhijñānām apy arvācīna-sad-bhaktānāṁ durūhā ujjvala-rasa-sthitiḥ kavi-caraṇairḥ sa-viśeṣaṁ prapañcitā, tathāpi sva-mano-vāsanānusārāt rasasyāpi tathāsvābhāvyāc ca svepsita-vivakṣitārtha-varṇane ātmanaḥ pūrti-rāhityaṁ vyajyate—atulatvād iti | asau madhuro rasābdhiḥ paraṁ kevalaṁ taṭasthena abdheḥ kula-sthitena | pakṣe, udāsīnena mayā spṛṣṭaḥ, na tu tatra praviṣṭa asāv iti parokṣa-prayogas tu svasmāt tasya dūratara-sambandha-mananena tāṭasthyātiśaya evotkṛṣyate | tāṭasthye hetu-garbha-viśeṣaṇam āha—atulatvāt aparimitatvāt ata evāpāratvāt samāpty-abhāvāc ca hetoḥ durvigāhatāṁ duḥkhena vigāhyate durvigāhas tattām āptaḥ labdhaḥ | īṣad-duḥstha iti kṛcchrārthe karmaṇi khal ||
[pā. 3.3.126]