deśāntarād āgatya tāsām agre tasthāv iti kecit vyācakṣate ced ata āha—yathā veti |
proṣita-bhartṛkā śrī-rādhā lalitāṁ prati svāpnaṁ sambhoga-vṛttāntam uktvā prādurbhāvotthaṁ tatrāha—ayīti |
samakṣaṁ jāgaraṇa-daśāyām evety arthaḥ |
nanu tvam atra vṛndāvane, śrī-kṛṣṇo mathurāyām, ataḥ kathaṁ yuvayor adyatanaḥ saṅgo mano-vibhramaṁ vinā sambhavet ? iti vadiṣyantīṁ tāṁ viśvāsayanty āha—haṭhād ity ādi |
yadyapy ayaṁ sudūra-pravāsānta-bhavatvāt samṛddhimān eva bhavitum arhati, tad api dvayoḥ pāratantryābhāvāt tal-lakṣaṇāsiddhyā pāriśeṣyāt sampanna evāyam iti darśitam |
haṭhād ity ādīty-antaṁ vyākhyāntaraṁ kvacit sambhogasyāsya sudūra-pravāsānubhavatve’pi kṛṣṇa-pāratantryādarśanān nāyaṁ samṛddhimān, kintu sampanna eva grantha-kṛtām āśayaḥ |
ata eva dantavakra-vadhānantaraṁ vrajam āgatya śrī-kṛṣṇasya śrī-rādhādibhiḥ saha saṅgo’pi sampanna eva na tu samṛddhimān |
kecit punar evaṁ vyācakṣate |
atra prakaraṇa-dṛṣṭyā sambhogasyāsya sudūra-pravāsānta-bhavatvaṁ nāśaṅkanīyam |
lokānāṁ hi svapna-mūrcchā-vaivaśyād avanītāvasthā vartamānāvasthā ca bhāti |
tatrāpi pūrvā prāyaḥ sārvadikī uttarā tu kādācitkīty ato mohādy-abhāve’pi ātmādi-sarva-vismaraṇaṁ sadeti rūḍhānubhāva-śravaṇāt śrī-vṛndāvaneśvaryā māthura-viraha-vipralambha-janita-mahā-vaivaśya-vaśād akasmāt sarva-vismaraṇa-kṣaṇa eva prādurbhūte śrī-kṛṣṇe mat-kānto’yaṁ sva-vayasyeṣu gāḥ samarpya kenacin miṣeṇaivaikākī mat-prema-bharākrānto māṁ ramayitum atra govardhana-vipina evāgata ity akrūrāgamanāt prāktanyā eva līlāyās tādātmikatva-bhānāt sambhogasyāsya kiñcid dūra-pravāsānta-bhavatvam eva jñeyam |
evam evopariṣṭāt svāpna-sampanne’pi vyakhyeyam ||