kācit patra-hārikā dūtī śrī-kṛṣṇa-preṣaṇena kasyāścid vraja-devyāḥ sannidhim āsādya tad-anumodanato hṛṣṭa-manāḥ punaḥ śrī-kṛṣṇāntikam āgatya nivedayati |
tvadīyaṁ tāvakaṁ saṁvādaḥ sandeśa eva mādhvīkaṁ madhu āpīya atyādarataḥ śrutvā gato’valambo dhairyaṁ yasyāḥ sā, ānandollāsena mattatayā vivaśety arthaḥ |
nanv evaṁ cet tarhi kim iti sva-vivakṣitaṁ vacasaiva na prakaṭitam ? tatrāha—atīva sādhvī parama-pativratā prāṇa-koṭito’pi priyatayā lajjaika-sarvasvā |
kiṁ kurvāṇā ? harṣodrekodayād āghūrṇamānā paribhramantī satī skhalantīṁ sraṁsamānāṁ nīvīṁ paridhānīyaṁ vāsaḥ na vidāñcakāra jñātavatī |
so’yaṁ vasanta-samayaḥ samiyāya yasmin pūrṇaṁ tam īśvaram upoḍha-navānurāgam | gūḍha-grahā rucirayā saha rādhayāsau raṅgāya saṅgamayitā niśi paurṇamāsī ||
[vi.mā. 1.10]
parābhiyogasyāpy atraiva dūtya-prakaraṇe pūrvam āpta-dūtī-prakaraṇe amitārthādi-bhedato bahuśaḥ prapañcitatvād atra raty-āvirbhāva-prasaṅge diṅ-mātram udāhṛtam ||